Det spökade också i Gunnars

Alla bättre gårdar har ett spöke, så också Gunnars gård i norra ändan av Bodom träsk.

Gunnars ägare Axel Ludvig Born kom att spela en betydande roll för Esbo. Gunnars inköptes 1867 av geheimerråder Born. Han hade verkat som senator och biträdande chef under J.W. Snellman vid finansexpeditionen (finansministeriet). Born ansåg sig vara förbigången vid en utnämning och protesterade genom att pensionera sig och flytta till Gunnars, “för att inte behöva andas den illaluktande luften i Helsingfors”.

Born ägde också delar av granngården Backby gård, som Axels brorsson Karl Otto tog över 1897. Den oadlade släkten Born dog ut med Axel och Otto. Det talades dock om att de skulle ha oäkra efterkommande i Esbo. Bornarna var släkt med von Born på Stor-Sarvlax i Pernå. Därifrån flyttade Hanna von Born tili Stockholm och gifte sig med Sven Palme. De hade en son som hette Olof, som tog del i vårt inbördeskrig och stupade i Tammerfors. För att hedra honom fick ett barnbarn samma förnamn. Denne Olof Palme blev sedermera Sveriges statsminister.

Axel Born avled 1887. Han testamenterade på vissa villkor gården till Esbo kommun. Axel hade ett socialt tänkande och ville överföra det på komrnunen. Han hade bland annat upprättrhållit en skola inte bara för den egna gårdens barn utan också för grannars barn. Denna skolbyggnad från 1887 flyttades till Prästgårdsbacken och blev Esbos första kommunalhus, som nu kallas “Sockenstugan”. Här sammankom kommunalstämman i årtionden. Axel ville, att kommunen skulle inrätta ett barn- och åldringshem på gården, vilket också i viss mån gjordes.

Emellertid ryktades det i byn att det spökade i karaktärhuset, då det fungerade som åldringshem. En del åldringar vägrade därför att flytta dit. Mårten Malmstöm har tecknat ner en historia om spöket på basis av en intervju med Telma von Freymann. Henens far, ägaren av Backby gård, greven Ernst von Freymann, blev arg på folks prat om spöken. En kväll bad han invånarna hålla sig borta och tog sin hund med sig till Gunnars. Nu skulle humbuget avslöjas. Hon slog sig ner mitt på salsgolvet med hunden bredvid sig. von Freymann iakttog allt som hände i och utanför huset, speciellt den stora trappan upp till övre våning.

Klockan närmade sig midnatt. Och faktiskt, plötsligt kunde han höra tydiga steg uppifrån som närmade sig trappan och började komma nedför. Då von Freymann steg upp för att gå mot trappuppgången “råkade han somna” och föll till golvet. Då han åter vaknade fanns inget spöke men heller ingen hund. Huset var tomt.

von Freymann återvände hem till Backby gård, där hunden hittades skamsen med svansen mellan benen och öronen vikta bakåt. Han var förundrad men gav inte upp. Följande kväll skulle han med förstärkning återvända till Gunnars. Det berättas, att det medför olycka att störa spöken, och följande
natt brann Gunnars karaktärshus ner.

Lyckligtvis var huset då tomt på åldringar för att Freymann ostört skulle kunna spåra spöken. Åldringarna flyttades nu tillfälligt till en annan gård, men redan följande år, 1923, köpte Esbo kommun Träskända gå av Adolf Törngren, gift med Aurora Karamzins systers dotterdotter Marie. Törngren hade storspelat på travsport och kommit på obestånd. Det nya karaktärshuset som bara var två år gammalt hade också ansträngt hans ekonomi. Åldringarna kunde nästan genast flytta in i den ståtliga byggnaden, där de stannade in på 2000-talet.

Källmaterial: Valdemar Knuts (tecknad ner historien), Ulf Johansson berättar om det i hans bok legenden om Bodom.