Kungen var “en djävla skit”

En senare släkting var överste Johan Henrik Hästesko, som var en av de 113 officerare i Anjalaförbundet som försökte störta Gustav III och avsluta hans vettlösa krig mot Ryssland. Alla benådades utom Hästesko för att han gripit kungen i rockuppslaget och förnedrat honom med något i stil med “din jävla skit”. För den repliken halshöggs han offentligt på torget i Stockholm 1790. Släkten Hästesko härstammade från Västnyland. Efterkommande förekom flitigt i Esbo och hela Nyland. En anfader hade verkat som hästskötare hos Gustav Vasa, som adlat honom. Därav namnet.  Efterkommande fick en lysande militär släkttradition.

Då heraldiker Kaj Kajander designade Esbos vapen tili socknens 500-års jubileum 1958, blev en hästsko med en hertigkrona ovanför det centrala elementet. Hästskon skulle symbolisera att Stora landsvägen (Kungvägen) gick genom Esbo. Många hovslagare, gästgiverier och andra i den tidens serviceverksamhet fick sin utkomst från vägfarararna. Hertigkronan symboliserar hertig Johan, senare kung Johan III, som ville göra Esbo tili härtigdömet Finlands huvudstad. Kanske hade Kajander också ätten Hästeskos anknytning till Esbo i tankarna.

Låt oss tro att det är Margareta Hästesko-Fortuna som vakar över Hovgård. Tja, visst kan det finnas otaliga andra som på goda grunder kan gå igen på en kultplats.

Efter Boggensköld gick det bakåt för Hovgård. De 650 hektaren splittades upp genom försäljningar och arvsskiften. Idag finns bara 50 hektar odlad mark kvar. Men landskapet runt omkring, liksom också karaktärhuset, är lika vackert som förr. Esbos vackraste säger många. Måtte det sä förbli.
Kvar lär spöken ännu vara. Därom vittnar knarrande strappor, dörrar som öppnas och stängs av dig själva och väsen som likt en sval vindil går takst igenom mänskor. Men huruvida dagens invånare sett damen med ålderdomlig klädsel är obekant. Så finns inte heller byns informationcentral, Erikssons butik, kvar. Det är väl så, att man måste tro på spöken för att kunna se dem. I varje fall är den ålderdomligt klädda damen ett väsen som aldrig gjort någon ont. Hon är en skyddsängel.

Hovgård ägs sedan drygt 200 år av släkten Selenius.

Källmaterial: Valdemar Knuts (tecknad ner historien), Ulf Johansson berättar om det i hans bok legenden om Bodom.