Den tidiga busstrafiken i Esbo del 5
Urpo Koivisto
För dem som kanske inte vet vad Kungsvägen var: den gick från Kungliga Slottet i Stockholm till Tsarens palats i St. Petersburg. Längs den färdades ryska tsarens och svenska kungens kurirer.
Esbo utvecklades på några årtioenden från en landskommun till en modern växande storstad. Utvecklingen fordrade också trafik. Denhär artikeln handlar om män och deras fordon som skötte och utvecklade denhär trafiken. Det är också intressant att se hur ortsnamnen figurerar växlande På svenska och finska. Det går inte att undvika om man ska var historiskt helt korrekt. De finska ortsnamnen har tillkommit under olika tider. Somliga ortsnamn har inte ännu heller översats och kommer väl aldrig att översättas. Ett sådant är ”Bemböle” där kurirerna bytte hästar och nyheter. På Bemböle Kaffestuga gör man det fortfarande.
Esbo-Morby buss med småpojkar, 1928.
Suomi, Espoo, Muurala, Espoon Keskus. Tuntematon kuvaaja 1928.
Kuva: Espoon kaupunginmuseo
Huvudstadsregionen var ingalunda en pionjär vad busstraffiken i Finland beträffar. Den äran tillkommer sträckan mellan Åbo och Nystad redan 1919. Sträckan mellan Viborg och Tammerfors kom också före Helsingfors och Esbo. Detta berodde mycket På att trafiken här till stor del kunde skötas med tåg och båt. Helsingfors hade dessutom ett vidsträckt spårvagnsnät.
På 1920 började det ta fart i busstrafiken mellan Esbo och Helsingfors (eller som det stod På bussarna ”H:fors” som man forfarande säger i Västra och Östra Nyland). Det var främst Eric Wickström från Borgå vi kan tacka för det. Hans första buss var en Pontiac (USA) för 18 personer. Senare kom Brockway och Dodge. Redan 1930 kördes det till Rödskog, troligtvis över Backby. 1932 fick Wickströms bussparks amerikaner en svensk konkurrent en Volvo till just den linjen. Småningom tog Volvo alltmer över. Eric Wickström grundade 1940 bolaget ”Espoon Liikenne Oy” men hann inte se det utvecklas då han förolyckades två år senare.
Kända namn i Esbos trafikhistoria är t.ex. Oiva Laurila och Veikko Tehiranta. De var med och grundade ”Helsinki-Maaseutu-Liikenne” Oy som sedermera blev det välkända bolaget ”Suomen Turistiauto” med sina blå-vita bussar överallt i huvudsadsregionen.
Julkaistu Espoon Automuseo 25 vuotta -julkaisussa 2004
Lähteet:
Lahti, Matti J.: Espoo – maalaispitäjästä suurkauppalaksi, Pieksämäki 1975
Lehtonen, Kai R.: Tapiola kesät talvet – Tapiola Summer and Winter, Porvoo 1977.
Kutter 50, 1929-79, puoli vuosisataa suomalaista autokoriteollisuutta, Uusikaupunki 1979.
Kurkinen, Jari: Suomen autokoriteollisuuden historia, Jyväskylä 2001.
Osakeyhtiö josta tuli kaupunki – Kauniainen 80 vuotta, [Kauniainen 1986]
Suomen Linja-autohistoriallisen Seuran jäsenlehti Hetku: numerot 2/1990, 1/1995, 2/1995, 3/1998,
4/1999, 4/2001 ja 2/2003, Kirjoittajat Kimmo Ny landerja Hannu Kivilä.
Viitaniemi, Matti – Mäkelä, Aarne: Suomen linja-autoliikenteen historia, Jyväskylä 1978.