Ann-Christin Lintula (f. Weckström)
Jag började skolan på 1960-talet. Min första skola var Lagstads skola. Till dess hade jag varit hemma, för på den tiden var det inte vanligt med förskolor för att inte tala om daghem. Det fanns nog en lekskola i Gumböle, men antagligen tyckte mina föräldrar att jag kunde stanna hemma tills skolan började. Min första lärare var Heidi Nyberg. Heidi hade varit Finlands Lucia. Hon var mild och fast i sin undervisning. Henne hade jag de två första åren. I trean och fyran hade jag Svea Söderholm som lärare. Rektorn i skolan gav ett strängt intryck. Rektorn var manlig och vad jag minns fanns det en annan manlig lärare och resten var kvinnor. Som en sju – åttaåring tyckte man tydligen, att lärarna var väldigt gamla, fastän de i själva verket kanske var högst 40 år.
Lagstads skola flyttade in i den nya byggnaden under åren 1953 – 1954, så när jag började i skolan var den rätt ny. Ett stenkast därifrån ner mot ån ligger den gamla skolan, som i dag fungerar som Lagstad hembygdsgård. Lagstads skolan var Esbos första skola och grundades 1873.
Intill skolan fanns lärarbostäder. En stor del av lärarna bodde i dessa lärarbostäder och alltid när man kom gående till skolan om morgonen avundades man litet lärarna då de kom lätt klädda med en korg som de hade böckerna i på armen.
Matsalen fanns i bottenvåningen och jag kommer väldigt bra ihåg hur alla presidentansikten upphängda längs matsalens väggar gav ett strängt och allvarligt intryck. På sextiotalet var Urho Kekkonen president. Det fanns tanter som delade ut maten och man skulle uppföra sig vackert, niga och tacka för maten och vara tyst när man äter. Jag tror att maten för det mesta var god, men alltid fanns det sådant som man inte riktigt tyckte om. Hönsfrikassé var nästan det som jag minst tyckte om, den såg alltid så slemmig ut. En annan rätt som väl ännu i denna dag inte är omtyckt är dillkött. I skolan var köttbitarna alltid hårda och såsen rätt tunn och vattnig. Däremot gjorde min mamma väldigt gott dillkött. Till maten serverades naturligtvis mjölk och Ruutu-knäckebröd.
Av undervisningen kommer jag bra ihåg de stora planscherna som hängdes på väggen och innehöll olika viktiga uppgifter beroende på ämnet. Sådana fanns det i synnerhet i biologi och geografi. Jag tyckte att de var väldigt vackra och skulle gärna ha en sådan som minne ännu i denna dag. I matematiken hade vi ofta olika problemlösningspussel. De tyckte jag väldigt mycket om. Det fanns pussel av olika svårighetsgrader och när man hade löst problemet, som bestod av flera olika uppgifter kunde man kontrollera att man hade gjort rätt genom att vända på pusslet. Om baksidan hade en viss form eller figur var allting rätt. Dessutom kunde man ju tävla med de andra om vem som löste problemet fortast.
Skolgården var rätt så trist, det var en enda stor gård med metallstaket runt omkring. Den enda sysselsättningen på gården var att gunga, hoppa rep eller ruta. Pojkarna kanske sparkade boll. Väldigt vanlig sysselsättning var att skriva i vänböckerna och i någon mån att byta glansbilder. När klockan ringde in på morgonen skulle alla ställa upp sig utanför dörren klassvist och när läraren kom för att be in oss, skulle man gå klassvist in. Under alla fyra år var jag i översta våningen, dvs. från matsalen sett i tredje våningen. I andra våningen fanns lärarrummet, dit man aldrig vågade gå. Det fanns en stor aula framför festsalen/gymnastiksalen och där fanns stora vitriner med uppstoppade fåglar o.dyl. undervisningsmaterial. Festsalen, som naturligtvis även fungerade som gymnastiksal, var enligt mitt tycke fin. Det fanns en stor scen och en talarstol, där alltid rektorn eller någon som höll tal stod i. Längs ena väggen fanns det ribbstolar och från taket hängde det ner rep och ringar som var ihopknippade vid väggen. Jag kommer bra ihåg trapporna inomhus, de var av vacker grå granit och ledstängerna var av trä och lackade. I dessa trappor måste man ha gått otaliga gånger. Jag har ofta efteråt med vemod tänkt på min första skola, men som tur nog har min son gått i den, så jag hade nöjet att på nytt få vistas i samma skola. I dagens läge är ju skolan renoverad och tillbyggd och ser ganska annorlunda ut.
Vi var i genomsnitt 25 elever på klassen. I samma skolbyggnad kunde man efter folkskolan gå i medborgarskola.
I våningen under gymnastiksalen fanns omklädningsrummen med duschrum, skilda för pojkar och flickor. I samma korridor med omklädningsrummen fanns det rum för hälsovårdaren och tandläkaren. Tandläkaren kom ibland till skolan och kontrollerade våra tänder. Jag tyckte inte alls om tandläkaren för hans fingrar luktade tobak fastän han hade handskar på sig.
I bottenvåningen med egen ingång mot kyrkan fanns stadens bibliotek. Detta bibliotek flyttade sedan 1975 till Södrik, när skolan i Södrik blev färdig och heter numera biblioteket i Mellersta Esbo. Jag blev fort du med biblioteket, fastän det var litet och trångt, men en liten flickas läslust, som just hade lärt sig läsa, kunde biblioteket nog tillfredsställa. Jag vistades i biblioteket väldigt mycket och bibliotekarien var jättetrevlig och talade en god svenska, fastän hon var finskspråkig. En sådan lyx är sällsynt i dagens Esbo bibliotek. Som vuxen försökte jag ibland tilltala bibliotekspersonalen i Södrik på svenska men ficka arga blickar och några stammande ord som svar.
I dag kan man faktiskt konstatera, att området kring den gamla skolan har ändrats. Under gymnastiktimmarna skidade man naturligtvis ibland. Spåret började i backen mot ån, sedan gick spåret mot öster längs ån och via åker och ängar som numera är Kyrkogatan sneddade man söder om skolan förbi stationshuset till backen under skolan. Denna backe är nu stadshuset och fullmäktigegården. I backen övade vi också utförsåkning. Andra uteaktiviteter under vintern var att åka skridsko. Skridskobanan var i den s.k. sandgropen nedanför sockenstugan. På den platsen är numera församlingscentret. På fritiden gick jag även ibland för att skrinna, men isen där var inte något vidare för den var knölig och det var lätt att falla omkull.
Eftersom jag bodde på norra sidan om skolan gick min hemväg över ån, längs med kyrkan mot Lövkulla och rakt norrut. På den tiden var det inte ens tal om att man skulle ha åkt med buss och dessvärre fanns det inte heller någon bra bussförbindelse och bussarna gick inte så ofta som nuförtiden. På den tiden var den lilla fotgängarbron över ån liten och smal och ibland i rätt dåligt skick. Det kunde finnas stora hål i plankorna eller så var de delvis ruttna och delvis lappade med färska plankor. Jag var väldigt rädd att gå över bron för jag var rädd att den inte skulle hålla. Numera är ju bron fin och bred med lampa och sittbänkar. Doften av tjärat trä sitter ännu bra i minnet. Folk hade för vana att snedda över en odlad åkerplätt vid ån. Den är numera parkeringsplats mellan kyrkan och ån. När det en gång fanns en upptrampad stig tog jag också stigen fastän jag innerst inne visste att man inte fick gå genom odlad mark. En vacker dag fanns där någon som antagligen ägde eller hade arrenderat åkerplätten för jag fick en skopa ovett över mig att jag sneddade via åkern. Jag hade väldigt litet sällskap av klasskamrater, för ingen bodde precis åt mitt håll. Det fanns två klasskamrater som bodde vid den s.k. Gumbölevägen, numera Skolmästarbacken och ibland gick jag med i synnerhet Marja-Lena via Morby hem och ibland gick hon den längre vägen via mig hem. Det fanns nog pojkar som bodde åt mitt håll, men de var antingen äldre eller litet yngre.
Efter fyra år i folkskolan var det sedan att söka sig vidare till mellanskolan, som det hette på den tiden. Det var lite nervösa tider med inträdesförhör till en ny skola. Av inträdesförhöret kommer jag bäst ihåg att jag skrev om vår katt Jussi i uppsatsen. Min mellanskola blev Esbo svenska mellanskola, som de två första åren fungerade i Finno (det röda huset bredvid den nya Finno skolan) och sedan flyttade till Mattby, numera Mattlidens skolcentrum jämte gymnasium. Efter mellanskolan som varade i fem år ville jag ännu fortsätta till gymnasium och sökte mig till Helsingfors svenska samskola. Den fanns på Arkadiagatan bakom Hanken. På den tiden fanns det inte ännu något svenskt gymnasium i Esbo. Många gick naturligtvis i Grankulla samskola.